Friheten att vända sig till grundlagsskyddade medier och meddela uppgifter är en rättighet som är skyddad i grundlag. Skyddet för uppgiftslämnaren skiljer sig däremot beroende på om medarbetaren arbetar inom privat eller offentlig verksamhet. Meddelarfriheten är reglerad i tryckfrihetsförordningen, TF (1 kap 7 §), och i yttrandefrihetsgrundlagen, YGL (1 kap 10 §).

Offentliganställda har enligt offentlighets- och sekretesslagen tystnadsplikt. Men meddelarfriheten genombryter sekretessen och meddelarfriheten och har därmed företräde. Rätten att bryta sekretess gäller att muntligt tala med massmedier och på så sätt lämna ut uppgifter. Fysiska handlingar innefattas inte i rätten att bryta mot sekretess. Meddelarfriheten genombryter däremot inte uppgifter, både muntligt och skriftligt, med så kallad kvalificerad sekretess. 

För dig som arbetsgivare inom offentlig verksamhet är du förhindrad att efterforska vem som lämnat uppgifter (efterforskningsförbudet) och, ifall det blir känt, straffa den medarbetare som lämnat uppgifterna (repressalieförbudet). Detta kallas för meddelarskydd och skyddar medarbetare från påföljd.

Meddelarfriheten ger meddelaren straffrihet för det innehåll personen berättar för massmedia medan meddelarskyddet syftar till att säkerställa meddelarens anonymitet. 

Det är inte möjligt som arbetsgivare att avtala bort meddelarskyddet och arbetsgivare bör därför vara försiktig och överväga formuleringar i t.ex. en informationspolicy, den får inte ge intryck att