Vid anställningar som planeras till högst tre månader och som heller inte varar längre kan arbetsgivaren och den anställde komma överens om att personen inte ska ha rätt till semesterledighet. Den anställde har då istället rätt till semesterersättning.

Semesterlagens regel kan få praktisk betydelse vid vissa tidsbegränsade anställningar, till exempel pjäskontrakt. Många gånger kan tanken med ett pjäskontrakt vara att någon semester inte ska tas ut, även om det är längre än tre månader. I vissa delar kan man troligen tala om en praxis i branschen enligt vilken det är en underförstådd förutsättning mellan arbetsgivaren och medarbetaren då anställningen ingås att någon semester inte ska tas ut. Det är bra att vara medveten om att en sådan praxis egentligen strider mot semesterlagen och därmed bygger på medarbetarens goda vilja och önskemål om att inte ta ut semester.

I detta avseende förtjänar det att påpekas att det är arbetsgivaren som bestämmer semesterförläggningen. Arbetsgivaren kan alltså välja att förlägga semester under speluppehåll, men bara under vissa specifika förutsättningar.