Målet med forskningen var att öka kunskapen om hur hat och hot mot scenkonsten påverkar institutionerna, de individer som drabbas och konstens autonomi.

Bakgrunden till forskningsprojektet var en medlemsenkät som Svensk Scenkonst genomförde 2019.

 Ämnen och teman provocerar – men också platser och specifika händelser
Forskningen har utgått från ett antal frågor som ”Vad provocerar till hat och hot?”, ”I vilka former förekommer hat och hot?”, ”Vilka konsekvenser får det?” och ”Hur hanteras hat och hot hos institutionerna?”.

Forskningsledare är fil dr. Thomas Florén, verksam vid Högskolan Dalarna, Stockholms universitet och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Studien består av ett stort empiriskt material, bland annat 27 djupintervjuer med yrkesverksamma inom branschen. Forskningsrapporten visar att det som oftast provocerar till hat och hot är ämnen som religion, sexuell läggning, etnicitet och olika former av extremism. Men även enskilda platser eller händelser kan leda till hat och hot.

 - Den bild som framkommer är att det oftast inte är en enskild faktor utan en mängd olika faktorer som samverkar. Det kan handla om tematik, rollbesättning, geografisk plats eller uttalanden av politiker och så vidare. Under pandemin såg vi exempelvis att många fick ta emot hat och hot i samband med att man begärde covidpass av besökarna. Att få en djupare förståelse för denna komplexitet tror jag är viktigt för att i ett nästa steg utveckla strategier för att motverka hat och hot, säger Thomas Florén.

Hot leder till kämpaglöd - snarare än självcensur
Något som förvånade forskarna var att konsekvenserna i fråga om självcensur verkar vara mycket ovanliga inom scenkonsten. Detta avviker från de mönster man kan se hos till exempel hotade journalister och politiker. Dessutom har forskarna fått flera skildringar av hur hat och hot riktat mot scenkonsten både kan svetsa samman ensemblen och väcka en form av kämpaglöd för försvar av åsiktsfrihet, demokrati och den fria konsten. På institutionell nivå är forskningsresultaten lite svårare att analysera, menar Thomas Florén.

FAKTA/Forskningsprojektet ”Hat och hot mot scenkonsten”
- Hat och hot mot scenkonsten yttrar sig vanligtvis via mail, brev, telefonsamtal samt inlägg i sociala forum och kommentarsfält
- Det finns inget empiriskt stöd i forskningsstudien för att hoten verkställs.

• Studien visar att de flesta hot är anonyma. Det är ytterst ovanligt att den som hotar ger sig till känna, men det förekommer.
• Personlig erfarenhet av hot skapar ofta en vaksamhet hos individen och i värsta fall strategier och förändrade beteenden i vardagen.
• Forskningsprojektet är avgränsat till att studera yttre hot mot scenkonsten. Hat och hot inifrån, exempel mellan individer på en arbetsplats, omfattas inte av studien. Studien har fokus på de som drabbas och har därför eller inte undersökt frågan om vilka som utövar hat och hot.
• Större scenkonstorganisationer är generellt sett bättre på att hantera hat och hot. Det kan bland annat förklaras av att resurserna är större och att man har mer specialiserad personal inom till exempel personal- eller säkerhetsfrågor.

Till rapporten.