I snart två år har scenkonsten tvingats till kraftfulla inskränkningar och tidvis varit helt nedstängd. Regeringen har bedömt att publikrestriktioner är det bästa alternativet för att begränsa smittspridningen men det har medfört mycket allvarliga konsekvenser för hela kulturlivet.

- Vi är oerhört glada över att publikrestriktionerna äntligen hävs efter två år och det är fantastiskt att salongerna snart kan öppnas för en stor publik. Men krisen är inte över och nu behövs kraftfulla och långsiktiga åtgärder för att scenkonsten ska överleva, säger Svensk Scenkonsts vd Mikael Brännvall.

Svensk Scenkonst vill betona att branschen lidit stor skada, både ekonomiskt och kompetensmässigt, och fortfarande är i behov av omfattande stöd för att kunna återhämta sig. Ideella arrangörer och privata scenkonstföretag, som är helt beroende av biljettintäkter, har haft det särskilt svårt under två år med publikbegränsningar. Marginalerna är små eller obefintliga och många är fortfarande i akut behov av fortsatta ekonomiska stöd för att överleva.
Scenkonsten har svårare än många andra branscher att snabbt komma i gång och skapa nya intäkter, med tanke på att det ofta är nödvändigt med 6 till 18 månaders förberedelser inför en premiär. Sannolikt krävs också särskilda insatser för att få tillbaka publiken till konserter och föreställningar. Scenkonsten är därför i stort behov av fortsatta återstartsstöd och stimulansåtgärder.

- Scenkonsten arbetar med lång framförhållning och det kommer att ta lång tid innan verksamheterna är tillbaka på samma kapacitetsnivå som innan pandemin. Många yrkesverksamma har tvingats att lämna branschen och vi står inför stora utmaningar med kompetensförsörjningen. Möjligheterna att producera konserter och föreställningar försvåras allvarligt om inte återstarten hanteras på ett klokt sätt, säger Mikael Brännvall.

Frilansarnas situation under pandemin har inneburit att många har sökt sig till andra branscher för sin försörjning, det gäller såväl konstnärer som tekniker. Unga, som har utbildat sig till yrken inom scenkonsten de senaste åren, har tvingats yrkesväxla redan innan de har hunnit få ordentligt fäste på arbetsmarknaden. Det finns en betydande risk för allvarliga problem med kompetensförsörjningen som kan hota möjligheterna att producera konserter och föreställningar i framtiden, särskilt utanför storstäderna.

Det är mycket efterlängtat med beskedet om att restriktionerna lättas och glädjande att salongerna snart åter kan fyllas med publik. Men scenkonsten har drabbats orimligt hårt under två år av restriktioner. Nu behövs kraftfulla och långsiktiga åtgärder för att ta verksamheterna ur krisen och motverka bestående skador på landets kulturella infrastruktur.