1. Pandemin har fått mycket negativa konsekvenser för stora delar av kulturområdet. Verksamheter som bedrivs i offentlig regi har klarat sig förhållandevis väl jämfört med verksamheter i ideell regi och privat regi, vilka har haft svårare att upprätthålla sin verksamhet. På kulturarbetsmarknaden har antalet anställda framför allt minskat i privat sektor medan tappet i relativa tal var störst i ideell sektor.
2. Inledningsvis har det funnits brister i hur regeringens krisåtgärder utformats i relation till förutsättningarna på kulturområdet. De närings- och arbetsmarknadspolitiska stöden kunde endast delvis täcka kulturområdets behov då de framför allt vände sig till aktörer som uppbär anställning. Det har också funnits vissa brister i hur åtgärder kommunicerats till olika aktörer inom kulturområdet. Exempelvis har kommunikationen av beslut om restriktioner inledningsvis inte tillräckligt tydligt förmedlat att regeringen hade insikt om beslutens konsekvenser på kulturområdet. Detta förefaller också gälla beslut om nedstängning av verksamheter i offentlig regi. Vidare har kommunikationen om hur olika krisstöd förhåller sig till varandra inte fullt ut fungerat då kulturskapare inte har känt till att flera av de generella företagsstöden inte har kunnat sökas av den som beviljats krisstöd av kulturområdets myndigheter.
3. De offentliga insatserna har gradvis ökat i träffsäkerhet och det har funnits en ambition att från offentligt håll att anpassa åtgärderna till kulturområdets specifika problem. Exempelvis har de ekonomiska insatserna troligen justerats till följd av de kunskapsinriktade insatserna och har därför gradvis träffat allt fler aktörer och verksamhetsgenrer på kulturområdet, inom såväl offentlig som privat och ideell regi. Inledningsvis präglades åtgärderna av en viss brist på förståelse för kulturområdets komplexitet och det har tagit merparten av 2020 för stöden att bli bättre anpassade till kulturområdets förutsättningar. Gradvis har också fokus förskjutits från kortsiktiga och mer akuta insatser till åtgärder som syftar till kulturverksamheternas långsiktiga överlevnad.

Avslutningsvis identifierar Kulturanalys ett särskilt behov av bättre samordning mellan olika politikområden när det gäller att utveckla kulturpolitiken, dels för att nå de kulturpolitiska målen, dels för att tidigt kunna säkerställa en hög träffsäkerhet för åtgärder under kris.

Till myndigheten för kulturanalys rapport här.