Branschanpassade avtal och en utveckling av anställningsformer under denna period har bidragit till att skapa väl fungerande strukturer för scenkonsten i vårt land, för möjligheterna för scenkonstutövare att leva på sitt yrke och därmed möjligheten för publiken att låta sig beröras av en scenkonst som är mångtydig, utmanande, kunskapsstimulerande och underhållande.

Under 1900-talet utvecklades arbetsrätten, fackens framväxt och lagar som reglerade arbetstid och anställningsformer. En viktig milstolpe var TR:s första avtal 1944 med Teaterförbundets fackorganisation. Scenkonsten har på bästa sätt följt den svenska samhällsutvecklingen, med målet att den professionella scenkonsten skall kunna utövas med full respekt för både de anställdas behov och rättigheter och verksamheternas speciella behov.

Låt oss påminnas om den enorma rikedom av scenkonst över hela landet som omsorgsfullt byggts upp genom stora samhällsinvesteringar; Riksteaterns folkteaterkoncept på 40-talet, stadsteatrarnas etablering på 50-talet, 70-talets frigrupper och länsteatrarnas framväxt, lansering av en kulturpolitisk utredning 1968 som permanentades i en ny myndighet, Statens Kulturråd, och ny kulturpolitik. Varje decennium har sitt signum. Den som tror att performance är något nytt bör blicka tillbaka till 60-talet, uppbrottens och upprorens tid, och en epok då allt vävdes ihop; konsten, scenkonsten och politiken. 80-talet blev dansens årtionde där en mängd danskompanier bildades, men också en period med omstruktureringar av musiklivet utanför symfoniorkestrar och konserthus; länsmusikens blev en tydlig profil i scenkonstlivet över hela landet.

Svensk Scenkonsts vision har varit att möjliggöra ett rikt, mångsidigt och kvalitativt scenkonstliv över hela Sverige. Vi är stolta över vår historia och önskar en skön läsning!

Delar av texten är skriven av Margareta Sörenson, teater- och danskritiker i Expressen.