Kulturvärlden protesterar. Handlar det om en ovilja till förändring? Eller handlar det om att kulturvärlden ständigt måste vara på sin vakt mot försämringar? Kultursektorn är en personalintensiv bransch och svår att effektivisera. Vad händer när resurserna inte ökar i samma omfattning som löneökningar? Till slut blir effekten att kulturen måste minska personalstyrkan. Kultursektorn kan inte självklart öka produktiviteten på samma sätt som till exempel tillverkningsindustrin. Hur ska vi se på kulturen? Ska den få kosta eller ska vi acceptera att personalintensiva branscher måste dra ner på produktionen i förhållande till andra branscher som är enklare att effektivisera? Kan krav på effektiviseringar inom kultursektorn ha en innovativ och utvecklande effekt? Kan kulturen arbeta på ett annat sätt då det ställs krav på besparingar? Ett samtal om kulturens förutsättningar i en tid av hårdare konkurrens med andra offentliga utgifter.

Medverkande: Lars-Fredrik Andersson, Universitetslektor vid Enheten för ekonomisk historia, Mikael Brännvall, vd på Svensk Scenkonst och Maria Jansén, Sveriges Museer
Moderator: Kerstin Brunnberg

Inspelat under Folk och Kultur 2020-02-06 på Scenkonst Sörmland.

Två år har gått sedan de många uppropen mot sexuella trakasserier världen över. Svensk Scenkonst och Teaterförbundet för scen och film fortsätter det partsgemensamma arbetet för att skapa arbetsplatser fria från alla former av trakasserier. Ett viktigt verktyg för vägen framåt är dialogen. När allvarliga händelser inträffar på en arbetsplats blir det goda samtalet än viktigare. Vad är försoning och reparativ rättvisa samt hur kan dessa tankar och modeller användas inom scenkonsten?

Frågor som samtalet kommer att kretsa kring är:
* Vad innebär egentligen försoning?
* Vad är egentligen reparativ rättvisa? Hur hänger dessa begrepp ihop?
* Varför är detta framkomliga vägar?
* Vilka förutsättningar behöver vara på plats för att starta ett arbete med försoning?
* Hur kan denna metod användas inom scenkonsten?
* Finns några begränsningar? Vad gör man om inte alla är redo? Kan man ”tvinga” på en organisation denna metod?

Medverkande: Jan Olof Fors, präst, Susanna Dahlberg, vd, Regionteater Väst, Pontus Plaenge, skådespelare och regissör

Samtalsledare: Carin Khakee, sekreterare i den partsgemensamma Kommissionen mot sexuella trakasserier inom scenkonsten