Arbetstagarbegreppet
Det är avgörande att veta vem som är arbetstagare och vem som inte är det. Det är bara arbetstagare som omfattas av de arbetsrättsliga lagarna, t ex LAS, arbetstidslagen och semesterlagen, och kollektivavtalet.
Avtalet med egenföretagare måste innehålla alla villkor
I scenkonstbranschen är det vanligt att arbetskraft anlitas utan anställning, oftast genom anlitande av egenföretagare med F-skattsedel. Egenföretagarna är inte arbetstagare och omfattas därmed inte av arbetsrättslig lagstiftning eller kollektivavtal. Det är viktigt att tänka på vid tecknande av avtal med uppdragstagaren. När det inte finns någon lag eller något kollektivavtal som fyller ut med regler om t ex ledighet och ersättningar så måste alla villkor regleras i avtalet med egenföretagaren.
Vad gäller teateravtalet är det viktigt att påpeka att det finns en del regler i avtalet som gäller även den som inte är arbetstagare: bilaga 7 om ersättning för användande av verk eller prestation gäller för samtliga upphovspersoner och medverkande oavsett engagemangsform.
Arbetstagarbegreppet har utvecklats i praxis
I svensk rätt finns det inte någon lagstadgad definition av vem som är att betrakta som arbetstagare. Istället har begreppet utvecklats i rättspraxis, förarbeten och juridisk litteratur.
Det civilrättsliga arbetstagarbegreppet bygger i princip på några grundläggande kriterier. Vid gränsdragning mellan anställning och andra rättsliga former för att utföra ett arbete, t.ex. uppdragsförhållanden, görs dock en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
Vid gränsdragning mot uppdragstagare, som är det vanligaste i scenkonstbranschen, är nedanstående omständigheter av betydelse. De uppräknade
Endast för medlemmar
Du måste vara inloggad medlem för att komma åt den här informationen.
Om du tillhör ett medlemsföretag men inte har någon inloggning kontakta då Åsa Malmkvist på asa.malmkvist@svenskscenkonst.se eller telefonnummer: 08-4408384