• Kontakt
  • Kalendarium
  • In English
  • Pressrum

 Foto: Anna Ulfstrand
Foto: Anna Ulfstrand

90-tal - Sekelslut och crossover

1990-talet första år präglades av en djup ekonomisk kris i Sverige och nedskärningar av offentliga medel drabbade hela kulturområdet. Bland de fria teatergrupperna skedde en hård utgallring och i de fast anställda ensemblerna vid större institutioner började man också skära i antalet anställda personer. För att möta de nya strukturerna när det gäller anställningar började en alternativ anställningsform för frilansande skådespelare tillfälligt utan uppdrag att diskuteras och börjar utredas 1993. Teateralliansen, ett bolag som Teaterförbundet, Svensk Scenkonst och Trygghetsrådet äger gemensamt, började fungera fullt ut först 1999 och balanserar till en del de många indragna fasta tjänsterna vid teaterhusen. En Dansallians efter i stort sett samma modell skapades 2006, och 2008 följde Musikalliansen. Det landskap av åtstramningar och slimmade organisationer som på 2010-talet blivit normala för scenkonsten tar sin början på 1990-talet. Fasta kostnader måste obönhörligen skäras ner, för att medel skulle finnas för att producera scenkonst. Att alltfler institutioner blivit tvungna att betala hyra för de specialbyggda hus de sedan länge, ibland mer än ett sekel, disponerar är en annan faktor som präglar scenernas ekonomi sedan dess. De fria teatergrupper som överlevde stålbadet lyckades ofta konsolidera sig och drevs alltmer som fristående teaterkompanier, dock alltjämt med bidrag från statliga kulturrådet och kommun och landsting.

Lars Norén fortsatte att dominera bland svenska dramatiker, men sattes nu upp på ett sätt som präglats av det inflytande som kommit från samtidsdans och performance. Med pjäser som En sorts Hades (1994 för televisionen), Kliniken (1995) och Personkrets 3:1 1998 i författarens egen regi spelades i upplösta rum som antydde sjukhus och gaturum. 

Under 90-talet återvände Mats Ek till den dramatiska teatern, men på sitt eget sätt som i Dans med nästan 1993 med lika delar dans och teater. En rad klassiker blev sedan omtolkade med dansavsnitt i en funktion som liknar arians, som Molières Don Juan eller Racines Andromaque för Dramaten. 

Stora festivaler kunde arrangeras, kanske för att det i ett nytt kulturpolitiskt klimat blev lättare att finansiera fristående och enstaka arrangemang än kontinuerliga verksamheter. Den Svenska Teaterbiennalen anordnades för första gången 1993 i Stockholm med ett drygt dussin utvalda produktioner för alla åldrars publiker. Därefter har den ägt rum i bland annat Malmö, Luleå, Växjö, Uppsala, Umeå och Gävle och med tiden varje gång lockat drygt 1 500 deltagare, mestadels från branschen. Dans & Teaterfestivalen i Göteborg äger rum likaså vartannat år och är Sveriges enda festival med ett internationellt program.

 

Omställningstid

I början av 90-talet närmar sig Teatrarnas Riksförbund 100 medlemmar.

Anställningsreglerna på teatrarna skapar låsningar som i värsta fall leder till något som liknar yrkesförbud för vissa skådespelare. 1998 träffas ett nytt avtal med Teaterförbundet om anställningsformer för konstnärlig personal, där långtidskontrakt på upp till fem år ersätter rätten till tillsvidareanställning efter ett visst antal år. Samtidigt ges facken inflytande över storleken på den fasta ensemblen på varje teater. En förutsättning för uppgörelsen är att staten beviljar medel till Teateralliansen.

Teateralliansen bildas efter ett riksdagsbeslut 1998. Den erbjuder kvalificerade, yrkesverksamma frilansande skådespelare en grundanställning mellan olika uppdrag. En kultur- och arbetsmarknadspolitisk åtgärd till övervägande del finansierad med statliga medel.

Trygghetsrådet TRS bildas i mitten av 90-talet, ett samarbete mellan Teatrarnas Riksförbund, Arbetsgivaralliansen och PTK. Det ger ett trygghetsavtal för de anställda.

Teatrarnas Riksförbund är drivande i bildandet av den europeiska organisationen för arbetsgivarorganisationer, Pearle.

Staten gör i slutet av 90-talet förändringar i ålderspensionssystemet. Livslönen blir pensionsgrundande istället för de bäst betalda 15 åren. Anställda vid den statsunderstödda scenkonsten ingår sedan länge i det statliga pensionssystemet SPV, med lägre pensionsåldrar för vissa konstnärliga grupper, en anpassning till yrkenas förutsättningar. Förändringarna skapar allvarliga hinder för arbetsgivare att erbjuda och konstnärer att ta del av en modern och rättvis pensionslösning.

Dela:
  • Postadress

    Box 1778
    111 87 Stockholm

    Besöksadress
    Birger Jarlsgatan 39 1tr

    Kontakt
    Telefon: 08-440 83 70
    Fax: 08-440 83 89
    Mail:  info@svenskscenkonst.se

  • Prenumerera på vårt nyhetsbrev

  • Sök på sajten

    Sök

    Följ oss på

    Följ Svensk Scenkonst
  • Om sajten

    Copyright © Svensk Scenkonst 2019
    Producerad av Sajtkonsulterna