• Kontakt
  • Kalendarium
  • In English
  • Pressrum

 Foto: Enar Merkel Rydberg
Foto: Enar Merkel Rydberg

50-tal - I atombombens skugga

Tradition eller förnyelse, vägvalet var gammalt. Efterkrigs--tiden präglades av sin optimism och sitt välstånd, men också av fredsrörelsen och skräcken inför atombomben. Folkteatertanken hade landat i stadsteatrarna som drog sitt strå till folkhemsbygget under 1940- och 50-talen med teater av hög kvalitet. Uppsättningarna kunde ofta vara stora och repertoaren omfattande med både klassiker och samtida dramatik. På Göteborgs Stadsteater spelades säsongen 1957/58 både Pirandello, Dylan Thomas, James Joyce och Beckett. Eugene O’Neills Lång dags färd mot natt fick sitt uruppförande på Dramaten med Inga Tidblad i huvudrollen i Bengt Ekerots regi. På samma teater regisserade Alf Sjöberg Drottningens Juvelsmycke med Anita Björk som Tintomara.

Ingmar Bergman blev redan 1944, 26 år gammal, teaterchef vid Helsingborgs Stadsteater. Två år senare blev han regissör på Göteborgs Stadsteater, för att sedan landa i Malmö Stadsteater som chef 1952. Där stannade han till 1959 och här grundlades hans växelbruk mellan teater och film, där man filmade på somrarna när teatern var stängd. Ingmar Bergman var inte intresserad av någon folkteater, utan skapade en konstnärlig teater där internationella och svenska klassiker mötte samtida dramatik och amerikansk realism som O’Neill och Tennessee Williams.

På Kungliga Operan blev Birgit Cullberg inte chef för baletten, trots sitt stora genombrott 1950 med Fröken Julie. Men ett visst utrymme för samtida
modernism fanns ändå med satsningen på en nyskriven svensk opera, Aniara 1959. Karl-Birger Blomdahls musik, Sven X:ets scenografi, Birgit Åkessons koreografi och Erik Lindegrens libretto efter Harry Martinssons pessimistiska och civilisationskritiska diktsvit förenades till ett sällsamt verk 1959 och sändes också i televisionen, en ny stor folkteaterscen. Samtidigt uppstod den småskaliga och alternativa källarteatern, där man spelade Beckett och annan djärv och nytänkande teater.

TV-åldern speglar avtalen

Teatrarnas Riksförbund växer under 50-talet från ett 20-tal till närmare 30 medlemmar.

I början av 50-talet träffades det första kollektivavtalet för stadsteatrarna med Teaterförbundet. Avtal tecknas annars vid den här tiden för varje medlem med varje motpart.

Branschens fackförbund utvecklas till moderna organisationer med egna a-kassor, strejkkassor och internationella sammanslutningar.

Film- och Teaterarbetarförbundet kräver ob-tillägg för anställda vid Kungliga Operan och Dramaten då de är statsanställda. Arbetsgivarna ifrågasätter eftersom teaterns huvudsakliga verksamhet sker på kvällar.

Upphovsrättslagen utvidgas och blir mer omfattande. Ett 50-årigt upphovsrättsligt skydd instiftas, som är giltigt till och med 50:e året efter upphovsmannens död. För Teatrarnas Riksförbund innebär detta att förlagsavtalsfrågor blir heta.

Under 50-talet börjar man diskutera förutsättningar för radio och TV-överföringar, 1956 fattar riksdagen formellt beslut om att införa TV-sändningar i Sverige. Teatrarnas Riksförbund tecknar avtal med Sveriges Radio (även TV) om överföringar. Den första Eurovisionssändningen från Sverige skedde den 1 juni 1958, en televisering av operan Orpheus och Eurydike från Drottningholmsteatern.

Svensk Teaterunion bildades 1953 och ingår i ITI, International Theatre Institute. Unionen arbetar med information, dokumentation, utbildning och internationellt utbyte.

Dela:
  • Postadress

    Box 1778
    111 87 Stockholm

    Besöksadress
    Birger Jarlsgatan 39 1tr

    Kontakt
    Telefon: 08-440 83 70
    Fax: 08-440 83 89
    Mail:  info@svenskscenkonst.se

  • Prenumerera på vårt nyhetsbrev

  • Sök på sajten

    Sök

    Följ oss på

    Följ Svensk Scenkonst
  • Om sajten

    Copyright © Svensk Scenkonst 2019
    Producerad av Sajtkonsulterna