Den senaste tiden har media på olika sätt uppmärksammat problemen med förekomsten av sexuella trakasserier inom scenkonstområdet. För Teaterförbundet, fackförbundet för scen och media, och Svensk Scenkonst, branschorganisation för arbetsgivare inom scenkonstområdet, är detta en sedan länge känd och uppmärksammad fråga som vi gemensamt arbetar för att förebygga och hantera.

I utredningen ”Plats på scen” från 2006 uppmärksammades de här problemen och man presenterade även förslag på olika åtgärder. Teaterhögskolornas projekt ”Att gestalta kön” som avslutades i höstas har återigen belyst frågan och pekar på flera brister som behöver åtgärdas. Det juridiska ansvaret för att motverka sexuella trakasserier på en arbetsplats är arbetsgivarens, men för att nå resultat ser vi en stor fördel i att partsgemensamt arbeta med dessa frågor, såväl på central som på lokal nivå. Sedan flera år tillbaka genomför vi såväl gemensamt som varje organisation för sig utbildningar och seminarier för att komma tillrätta med problemen.

Skiljer sig scenkonstbranschen från andra branscher? Scenkonstorganisationerna liknar i många avseenden andra arbetsplatser och vår bransch är inte den enda där det förekommer sexuella trakasserier. Men det finns branschspecifika förutsättningar som vi kan påverka. Tillsvidareanställningar är ovanliga. Närmare 70 % av de yrkesverksamma inom scenkonsten har kontrakt för anställning mellan några dagar och flera år. Dessa anställningsförhållanden kan hämma många att tala öppet om problem. Det är ofta svårare att tala med en chef som är helt ny för den anställde. Därför ställs det höga krav på arbetsledningen i en organisation att ha rutiner som säkerställer att alla anställda omfattas av samma information och trygghet. En stor del av det dagliga arbetet går ut på att gestalta mänskligt liv, även den del av livet som sexualiteten utgör, man rör vid varandras kroppar och säger ibland kränkande saker till varandra i den roll man spelar. Det förutsätter en professionell hållning och ställer stora krav på såväl medarbetare som chefer.

För att komma tillrätta med problemen i branschen tror vi att det behövs ett bredare perspektiv. Sexuella trakasserier är framförallt en form av maktutövning. Att arbeta med en mer jämställd fördelning av makt och resurser och lika möjligheter till utveckling i arbetet för kvinnor och män är därför frågor som vi gemensamt arbetar för. Bland annat genomför vi en utbildning för VD och konstnärliga ledare i utveckling av konstnärlig process, organisation och ledarskap ur jämställdhets- och genusperspektiv. Även högskolorna har ett stort ansvar att ge dem som ska jobba i branschen i framtiden rätt förutsättningar och verktyg att aktivt motverka att sexuella trakasserier förekommer.

Vi har påbörjat ett arbete med gemensamma rekommendationer för hur man inom branschen kan arbeta med såväl jämställdhet, genus som mångfaldsperspektiv. I det sammanhanget är också ett förebyggande arbete vad gäller sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön en stor och viktig del. Detta är viktiga frågor där behovet är stort att hålla diskussionen levande på ett professionellt och nyanserat sätt.

Sture Carlsson Förbundsdirektör Svensk Scenkonst

Anna Carlson Ordförande Teaterförbundet Fackförbundet för scen o media